Glad midsommar på er! Vi har haft årets kortaste dag här nere. Har försökt förklara hur vi dansar som grodor i folkdräkt runt en fertilitetssymbol, äter potatis och spelar dragspel/fiol. Men de verkar tycka att vi är lite konstiga där hemma. Visade hur vi brukar kasta stövel också, det var däremot uppskattat! Vädret här nere på midsommarafton var nästan som hemma. Hagelskurar, 10 grader varmt och dubbla regnställ. Så hemlängtan är inte jättestor.

Hade en liten fundering på midsommarafton också. Min kropp måste ha lite fel. Red en häst och svettades, samtidigt som jag var så kall om mina fingrar och tår att jag inte kände dom. Till och med en bil kan det här med klimatkontroll. Medans kroppen inte ens är kapabel nog att hålla alla delar känselvarama när den svettas. Men bygga en helt ny människa, det kan den? Logiken där...

Vi har varit på trav i Shepparton idag, vilket tar ungefär 5 h att åka. 4 hästar så vi tog lastbilen. På vägen dit så fick vi superpunktering. Ganska opraktiskt. Vi fick i alla fall ordning på det, men vi fick stressa rätt mycket för att komma dit i tid till den första hästens lopp. Man måste vara här minst en timme innan, om man blir sen kan man få vara som senast 45 min innan. Men då måste man ringa banan och greja. Är man inre i tid så tvångsstryks hästen. Vi hann precis på minuten ungefär. På den 5 h långa resan till banan så har vi i alla fall tränat på hur man gör med punkteringssituationer med lastbil. Jag har insett att jag är på tok för liten för att bli däck-gubbe, eftersom jag garanterat är för lätt för att hoppa på lastbilsdäck på fälgen. Samt att jag har fått reda på (efter över 7 månader här) att Mattie har glasögon. 

Alla hästarna slutade dock sist eller näst sist. Så resan hem blir nog rätt lång idag..

Glömt att berätta förresten! Skulle klippa mig här om veckan, men det råkade bli en tatuering istället. Så måste försöka mig på att klippa mig snart igen.

Ungefär så var min dag här om dagen. Eftersom jag bor på och ikring massa mjölkgårdar så finns det alltid gummihandskar tillgängliga överallt. Ni vet, såna där blåa tunna. Vintern är snart här också, vilket betyder regn, massor av regn. Gummihandskar och regn är faktiskt en ganska bra kombination. Kommer till det senare.

Är hus, häst och kattvakt åt Glen som är uppe i Sydney med några hästar i 3-4 veckor. Glen är alltså en av Matties yngre bröder. Just den här morgonen så hörde jag regnet smattra mot taket när jag vaknade. Richie, som katten heter, väcker mig varje morgon när alarmet har börjat ringa. Han sätter sig uppe på mig och kittlar mig i ansiktet med morrhåren. Släppa ut honom efter frukosten var inga större problem. Men att få honom att stanna ute när jag själv skulle gå ut i regnet var desto svårare. Han sprang in igen, och det tog nästan 5 minuter att få ut honom igen. Han uppskattar mer att få mysa ner sig med en romantisk film på kvällskvisten. 

Väl ute i regnet så var det helt enkelt bara att ta på sig dubbla regnställ för att ha en chans att hålla sig torr. Det i kombination med mina otroligt moderiktiga och fina röda gummistövlar, samt gummihandskar. Nix, det blir inte kallt med gummihandskar. Eftersom man har andra handskar under, så håller man sig alltså både varm och torr. Praktiskt med mjölkgårdar!

Här ekar det tomt, men desto mer händer i verkligheten. Jag är tillbaka i Terang igen. Dreamy kom 4a i finalen, duktig som vanligt. Jag har börjat köra mina första trials och har redan fått nio godkända (måste ha 30 st). Jag har fått köra åt både Mattie, hans kusiner och några andra. Jättekul är det! Förhoppningsvis får jag licensen klar till september. 

Vi åker på trav rätt ofta och jag försöker fortfarande sälja lite andelar i The Summercat. Ettåringen jag scoutade ut på auktion och lyckades övertala Mattie att köpa innan jag åkte till Perth. Känner ni någon som vill ha en del? Jag har en själv. Så nu äger jag tre och en tiondels häst. Japp, ni läste rätt, tre. Råkade få en hel häst till här nere. Eller ja, hel är han ju inte eftersom han har en senskada. Men hela han är min. En avdankad galoppör, 8 år gammal, gjorde sitt sista lopp 12 mars. Heter Multilateral och är importerad från USA. Tyckte att det var lämpligt men en amerikanskfödd häst till en svensk tjej i Australien. Grå är han också såklart. Bästa färgen på hästar. Dock möjligtvis en lite partisk åsikt från hon med tre gråa hästar. 

Han är inte halt eller öm men har väldigt mycket ärrvävnad. Så jag sätter igång försiktigt med långa skritturer på grusväg, skrittmaskin och simträning.  Vi har precis börjat lägga in lite trav (typ 200 m) förra veckan och senan håller sig fortsatt likadan. Väldigt skönt. Kyler benet efter varje gång jag gör något och har på lite liniment innan han går ut i hagen igen. Igår började vi med skänkelvikningar i skritt för första gången och har förstår nästan vad man ska göra. Relativt avslappnad kille för att vara galoppör direkt av banan. 

 

Han är väldans söt i alla fall och gnäggar redan när jag hämtar honom i hagen. Till vardags lyssnar han till Mr Grey. 

 

Kan börja med att berätta att grodan är återfunnen och utjagad med tidigare nämd toalettborste. Lugnet i hushållet är alltså återställt och innehar för tillfället inga skrikande grodor. Endast en Malin som sjunger högt och falskt till Spotify. 

Dreamy startade i fredags. Han gjorde det jättebra som trea. Saknar dock det sista lilla extra. Men då har vi förhoppningsvis något i rockärmen till Derbyt som är om två veckor. Vilket dessutom är nästa start! Vi har promenerat i havet igår morse och i morse. Imorgon är planen att galoppjobba lite i vattenbrynet. Imorse var vi där tidigt och såg solen komma upp över sanddynerna. Dessutom såg vi vad jag tror var en flygfisk, samt en krabba. 

Om jag har det bra? Väldigt! 

Skye, frugan i familjen som jag är hos för tillfället, rider fälttävlan. Så igår och idag har jag dessutom fått följa med och grooma på en fälttävlan. Gissa om det var uppskattat! Saknar ju den engelska ridningen ganska mycket här nere. Har ridit i montésadel sedan jag kom ner, förutom några enstaka gånger i en dressyrsadel. Barnen har dessutom några ponnyer och rider på så kallad pony club. En av ponnyerna (ca 120cm) råkar dock vara lite fräck och dra mot utgången emellanåt. Så nu har jag fått ett litet uppfostringsprojekt sista två veckorna jag är här. 

När jag var yngre så var jag den som fick rädda mig och Karin från alla grodor på sensommarkvällarna när vi var på väg in från stallet. Så jag har ju inte direkt varit rädd för grodor någonsin i mitt liv. Pratade i telefon med Mattie här om dagen och blev lite överraskad när jag hittade en groda i min stora, och väldigt stängda, gearbag som jag har några av Dreamys saker i. Ni vet känslan när något som inte ska röra på sig, rör på sig. Det tog tre dagar innan grodan flyttade ut från bagen.. Några dagar senare så hittar jag en till groda i väskan, åter igen stängd. Ni får nog fråga dom hur de lyckas ta sig in. Lite senare samma dag, när jag håller på och fixa Dreamy, så ser jag hur hundarna jagar en stackars groda inne i stallet. Till historien hör att grodan skriker. Nästan som en mus eller kanin eller gris som inte vill bli fångad. Det här var ny information för mig. Svenska grodor skriker inte. Åtminstone inte enligt mina erfarenheter av att ha undvikit att trampa på dom, medan man har en skrikande storasyster på ryggen. Det hela slutar i alla fall med att grodan hamnar under Dreamys mage, skrikandes och allt. Han blir lite förvånad och trampar runt lite för att försöka se vad som händer. Trampar rakt på grodan som bryter ett ben och skriker ännu mer. Jag får helt enkelt ta och avliva den stackars grodan på plats. 

Då jag fortfarande blir lite skärrad bara av att döda en spindel. (Kan i och för sig ha och göra med rädslan över att det ska regna dagen efter.) Så förstår ni nog att jag blev lite skärrad av att behöva döda en skrikande groda. Kan inte riktigt greppa att de skriker!? Efter den traumatiska lärdomen kommer jag hem till huset där jag bor nu. Kliver in på toaletten innan jag tänder lampan, känner hur foten nuddar något, och börjar skrika. Tänder lampan. Nej, det är inte jag som skriker, jag är inte rädd för grodor. Men överraskad blev jag, eftersom jag inte riktigt räknade med en groda inne på toalettgolvet? Vill ha ut den skrikande varelsen där ifrån. Letar rätt på ett par rosa skrubbvantar så att jag kan fånga den. Går inte som planerat. Den skriker intensivare. Tar toaborsten och sjasar ut den genom ytterdörren. Med hjärtat i halsgropen, i rosa skrubbvantar och trippandes på tå. Allt för att den inte ska hoppa på mig. Chansen blir ju betydligt mycket mindre när man går på tå nämligen. Tillräckligt med groddrama för den dagen, gick och lade mig. 

Imorse, två dagar senare, när alarmet på mobilen ringer är det något som låter konstigt med signalen. Det dunsar. I väggen. Precis bredvid sängen. Mycket riktigt, en groda. I sovrummet! Hur tusan kommer de in? På något vänster börjar grodan att klättra på väggen. Den når nästan högst upp till taklisten innan den ramlar ner. Jag försöker, lite smått yrvaken och fortfarande förvånad över att grodor skriker på den här sidan jordklotet. Att jaga ut även denna skrikande groda, fast med en pinne den här gången. Efter tio minuters jagande, sjasande och skrikande så hoppar den in under sängen, och försvinner! Detta är över 16 timmar sedan, den är fortfarande försvunnen.

 

Så jag har ångrat mig. Jag är fortfarande inte rädd för varken farliga ormar eller giftiga spindlar. Men jag är definitivt, på riktigt rädd, för slemmiga, hoppande, väggklättrande och skrikande grodor! 

Igår var jag som tidigare nämnt på zoo med Joline! En jättetrevlig tjej, vi gick och pratade och tittade på alla djuren i över 4 timmar. Sen åt vi middag på en restaurang i närheten. Hittade henne på Facebook-gruppen svenskar i Australien. Finns mycket spännande på Facebook. Jag kom faktiskt nästan inte iväg till zoo:t eftersom Dreamy var lite väl ambitiös i poolen på morgonen, vilket ledde till att han fick typ håll. Uppenbarade sig som kolik efter att han hade tränat. Min första tanke då var tarmvred, så hann bli lite nervös där ett tag. Men det lade sig ganska fort bara han fick lite vätska i sig. Tack och lov! 

Mest fascinerande var i alla fall girafferna! Kommer nog aldrig komma över min kärlek till giraffer. Lejonen var riktigt maffiga. Har ni tänkt på hur enorma tassar de har? Krokodilen var enorm också, supercool. Gillar ju inte riktigt det här med djur i bur. Men det här är ett sånt zoo som har en hel del räddade djur samt avelsprogram för utrotningshotade arter. Då känns det i alla fall som att det har en större mening än bara vara till nöje för människor. En liten jättesöt björn tillexempel (Aisan Sun Bear) de hade  gick och bara vandrade i sin bur. Tydligen hade den varit bunden till en stock när de hittade den hos illegala djurhandlare i Kambodja. Så de håller på att stimulera honom på olika sätt så att han kanske kan skolas ut i det vilda igen. 

Här i Perth är det regn och rusk. Åskat hela natten. Men innan dess har det varit jättefint väder fast att det börjar bli höst här nere. Dreamy och jag trivs fortsatt bra här borta i Perth. Han startade i torsdags och kom tvåa på ett bra sätt! Ett nytt pannband har han fått också, så han var finast på banan! Igår var vi till stranden igen och plaskade lite i vattnet. Dock är han ju en lite odåga ibland och reser sig när man kör. Vilket han började med under ryttare näst senast vi var på stranden. En allt annat än imponerad Malin hade en livlig diskussion med honom igår, så nu tror jag att han ska sköta sig bättre. När han uppförde sig så var han jätteduktig och jag fick några mysiga bilder. Familjen Bond som jag är hos tog hand om mig på påskmiddag igår. Barnen är jättehärliga. 

Imorgon ska jag möta upp en svenska och vi ska gå på zoo är tanken. Det är ju bra om jag försöker hitta på något mer an bara jobba nu när jag ändå är här.

Hemma i Warrnambool händer det grejer också. Stackars Nina min norska kollega blev sparkad ur vagnen här om dagen, slog i huvudet och fick en spricka i skallbenet. Ja, hon hade hjälm. Stora djur man grejar med alltså. Hon är i alla fall hemma från sjukhuset igen och vid gott mod. 

Just nu är jag i Perth. Kom hit igår morse och ska vara här till mitten av april. Bor nästan med hästen på en gård hos några av Matties bekanta. De verkar i alla fall jättetrevliga! Gården är verkligen kanonfin! Här börjar man jobba ganska tidigt på morgonen och slutar ganska tidigt samt att stranden bara ligger 15 minuter bort. Så om det är fint väder här borta kan jag nog ha chansen att jobba lite på solbrännan. Har för tillfället tre rum och kök för mig själv, så var och handlade lite mat igår för första gången på länge. 

Dreamy hopplade (uttalas hobblade) idag, han kändes pigg och fin. Så jag är nöjd. Är i princip klar för dagen med honom, ska bara ta in och pyssla lite i eftermiddag. Ge alla elektrolyter, borsta och greja. 

Idag är det ganska bra löparväder, så det blir nog en vända lite senare. Sen verkar det som att jag hinner läsa en bok, packa upp väskan, laga mat och lite annat. 

Om jag inte får följa med ut och rida! Frun i huset har nämligen en fälttävlanshäst och några dressyrhästar! 

Sitter just nu utanför gaten och väntar på det lite försenade flyget tillbaka till avalon airport. Tillbaka till jobbet efter 1.5 vecka i Sydney med bara två hästar att ta hand om. Lyxliv! Dreamy slutade tvåa i Derbyt, en knapp halvlängd bakom Ourwakikibeach, som är ett riktigt monster till häst. Väldigt jättestolt över min lilla pojke! Nu lutar det åt att han åker till Perth och springer i WA Darby där om 6 veckor. Men han åker inte från Sydney förens tidigast onsdag.

Igår var Kima och jag och en massa fler ute och drack lite öl på puben. Det blev dock en tidig kväll. När jag precis höll på att somna så hörde jag hur dörren till hotellrummet öppnades. Lite smått överraskad när man inser att dörren tydligen inte var låst. Men då var det David (Josh, Kimas killes bror) som kom in med en flaska vin i handen. Hans kommentar; Ääe, alltså, dom (Kima och Josh) var så tråkiga och ville bara sova så jag tänkte att du partar ju i alla fall! Så jag gick ner till receptionen och sade att du var min fru, så jag fick en nyckel hit! Kul typ det där. Fanns ju två sängar i alla fall så var ju ingen större fara. 

Men nu ska vi borda planet, ni får en bild på min lilla prins Dreamy så länge! Är han inte vacker!

 

Can't Refuse, eller Dreamy som han kallas till vardags startade i ett New South Wales derbyförsök på Menangle igår. Han gjorde ett toppenlopp och kom trea. Det var tre heat och de fyra första i varje heat gick vidare till final. Så jag blir kvar i Sydney en vecka till och får ta hand om en Derbyfinalist! Så stolt över min lilla pojke! Emmanuel, även kallad Lad, startar också på söndag, i en annan lite mindre final som han kvalade till förra veckan. Så jag har det superlyxigt här uppe med två passhästar att ta hand om. Inte jättestressigt för tillfället direkt. 

Dreamy fick spår två i finalen, vilket är toppenbra, men han har nog ingen direkt chans till seger ändå. Lika glad för det är jag eftersom det är stort att bara vara med! Mattie är för tillfället hemma och tränar hästarna, men kommer upp framåt helgen. Chris är fortfarande hemma och dålig. Så Nina får nog hålla ställningarna i så fall.

Det har hänt lite för mycket sedan jag uppdaterade här senast. Kalven döpte jag om till Doris. Jag och Vickan har haft en vecka i Gold Coast. Hoppade fallskärm i Byron Bay, festade till klockan 6 på morgonen och kollade på soluppgången i Surfers Paradise. Vi vandrade runt, brände oss så att vi såg ut som kräftor, var impulsiva och planerade inte mer än nödvändigt. Nyttigt för Kontrollbehovsmalin. 

Som vanligt så tar alla superbra hand om mig, lika så på nyår. Vi var på en pub i port fairy och hade det trevligt. I söndags hade jag min första lediga dag sen jag kom ner. Den spenderades på en hopptävling med Laura. Fick även rida lite på en av hennes hästar, i en dressyrsadel. Jag fick lite träningsvärk efter den ridturen efter att endast ha ridit i montésadel i över två månader. Satte personbästa på 5 km förra veckan också! Väldigt nöjd.

Vickan kom ner i torsdags och ingen är nog gladare än jag! I fredags gick vi ut i Warrnambool och igår var det trav på Melton. Så nu ligger stackars jetlagade Vickan och sover i godan ro. Pojkarna har åkt iväg på trav med tre hästar och vi har en lugn söndag på jobbet. Så vi ska nog försöka ta oss iväg till stranden eller på någon sightseeing senare. Jag har kört ihjäl min första koala, så nu kallar hovslagaren mig för local. Inte imponerad över den bedriften, stackars koala!

På Melton igår hade vi 4 hästar till start varav två i montéloppet. Det slutade med tre segrar och en andraplats! Svårt att få till det bättre! Jackie tog sin första montéseger med Star Gun. Boystar gjorde det så gott han kunde och vi slutade tvåa. Han hängde lite töm så blir nog behandling på honom innan nästa lopp.

Men nu är vickan vaken så nu ska vi ut på äventyr efter frukosten! 

Montéloppet gick inte så där jättebra.. Han blev jätteladdad i starten och galopperade, på upploppet så blev jag för ivrig och släppte iväg för mycket så det blev en till galopp. Men men, vi kommer igen! Vi har haft några vinnare sen senast jag uppdaterade. Så hästarna sköter sig fortsatt bra.  Julafton spenderades på Killarney beach på hästryggen. Jag, Mattie och en norsk tjej, Nina, som bor typ en timme bort. 33 grader varmt och doppet i havet efter var väldans skönt. Nina har förövrigt bjudit in mig på att gå på rodeo, så det ska vi försöka planera in någon dag. Idag är det dessutom bara 12 dagar kvar tills Vickan kommer ner hit!

Igår tog familjen Craven hand om mig lika bra som vanligt och jag fick fira jul med dom. Julklappar fick jag också. Montétyglar av Mattie och en strandväska med lite smått och gott i av Helen. Och choklad! 

Det blir ett montélopp på fredag igen! Den här gången på Ballarat med Aldebaran Sizemic, första gången bakom bilen för mig här nere. Egentligen är han inte riktigt redo, men de verkar vilja att jag ska få rida, så de anmälde ändå. Det är Mattie som tränar, men det är Chris häst. Det är min kollega förövrigt. Det är vi tre på 23 hästar som tränar.  Dessutom har vi några glada hjälpredor ibland. 

Den här veckan ska det tydligen bli jättevarmt. Typ 40 grader på lördag. Än sålänge bekommer mig inte värmen så mycket. Dricker ordentligt med vatten och de dagar jag springer eller rider många hästar så äter jag bara lite av hästarnas elektrolyter. Väldans effektivt. De ger väldigt mycket elektrolyter här nere förövrigt. Men inget hö. Men hästarna är fina och välmående ändå, så de verkar ju inte lida av det.

I lördags var det trav på Melton och Whip (vars racingname är Changing Code) vann! En av favoriterna. 

Och måste skryta lite! Fick nämligen just en snap av Hanna.