Här kommer nästa del i min alldeles egna dressyrskola, den här gången handlar det om:

Tvåfotingarna brukar prata om aktiva bakben. Här ovan ser ni ett acceptabelt (4:a på dressyrprotokollet) exempel på hur jag nyttjar mina aktiva bakben. Hasernas aktivitet är godkänd, jag har luft under svansen och en dugligt, till hälften rundad, överlinje. Dock hade jag kunnat vinkla in bakbenen lite mer under magen, samt ha lite mer höjd på benen. De ska upp i luften, och ju högre desto bättre! Det är vi nog alla överens om. Åter igen gäller regeln, ju fler fötter (bakben i det här fallet) i luften, desto bättre poäng från dommaren. Notera även att mina öron, som önskvärt, är riktade bakåt mot tvåfotingen samt att hon med sina bakåtstukna öron visar tänderna hotfullt mycket.

 

Ett väldigt bra tips till alla hästar där ute, se till att tvåfotingarna hotfullt visar så mycket som möjligt av de mycket små och mycket menlösa tänderna. Tvåfotingarna är nämligen konsitga varelser, ju mer de visar av sina tänder tillsammans med de bakåtstrukna öronen, desto nöjdare och gladare är dom.

Och en nöjd och glad tvåfoting är en bra tvåfoting! (Man får oftast lite fler morötter då, hehe)

 

Efter behandlingen i Januari har hon känts väldigt fin att rida, den gjorde skillnad. Men igår när jag longerade en sväng i ridhuset så tog hon kortare steg med vänster bak i höger varv. Så då är någonting lite vajsing fortfarande alltså, frågan är ju bara vad. Så ringde kliniken i morse och bokade in ett återbesök, som vi sa bara skulle vara vid behov. På tisdag kl 13.00. Får se hur det blir med lagtävlingarna under våren, det märks. 

 

Idag har Tequila fått både morötter och päron (favoriten). För den 14 mars 2003 köpte vi Tequila, hon har alltså varit i familjens ägo i exakt 10 år idag. Tiden går fort!

 

Att vila sväva på steget. 

 

Veterninärbesöket för tre veckor sedan var en liten årskoll av hästen. Brukar alltid vaccinera och kolla tänder samtidigt när det är dags för det förstnämnda. Men över jul och nyår kändes hon så konstig när jag red. Så kollade upp henne på en gång också. Så det vart allt på en gång. 

 

Tänderna var inga större problem, det brukar det inte vara heller, tog en hake och lite tandsten. Ingela sa också att hon hade ungefär som "blottade tandhalsar" på framtänderna och att det är de som kan göra att hon biter av allting så försiktigt när det gäller morötter och äpplen och dylikt. Men det fanns tydligen inget att göra åt, mer än att underlätta och ge henne småbitar istället för att hon ska behöva bita av själv. 

 

Han har känts lite kantig i galoppen och inte riktigt samma driv i henne som förut, väldigt lite skillnad, men det är skillnad. Under mellandagarna så longerade jag henne i ridhuset och i högergaloppen kunde hon inte alltid få med sig högerbakben in under sig så det blev nästan jämfota hopp med bakbenen några språng då och då. Ina tyckte dessutom på en lektion några dagar senare att hon såg trött ut i bakkärran/motorn. Det bukar oftast vara bakknäna, dessutom har höger bak spökat lite till och från under minst ett års tid. Så nu var det dags att kolla upp.

 

Mycket riktigt så var det bakknäna, hon var helt ren när Ingela böjde lågt bak och högt och lågt fram. Men högt bak så var hon lite segare iväg och hade en svag reaktion, och när Ingela böjde så skakade hon lite i huden plus att hon bara tippade över bäckenet istället för att lägga vikten mot benet som böjdes. Vi testade lägga bedövning och Ingela var noggran med att markera att om det inte var någon skillnad så sprutar vi inget. Men skillnad blev det, hon vilade lite mer på steget, blev inte lika springig och var dessutom snabbare iväg. 

 

Så det blev tuppkam och kortison i båda bakknän. Metacam en vecka och skritt under den tiden. Efter det skulle jag skritta och jogga henne lätt en  vecka. Sen skulle jag känna på henne, kändes det bra, så var det bara att tuta och köra, kändes det inte bra blev det återbesök. Har passerat både skrittvecka, joggveckan och så har jag galopperat lite lätt ute i skogen. Hon är på tok för pigg för sitt eget bästa, så jag får jobba lite med att hålla henne på backen, haha. Vill inte sätta igång för fort på en gång. Men tänkt känna lite lätt på henne i ridhuset idag tor jag. Men än så länge känns hon väldigt på g med ett driv i steget hon inte haft på länge. Hon tycker dessutom att det är dötrist att vara konvalecent, haha. 

 

Det var i alla fall en väldigt svag hälta eftersom konvalecenstiden blev så pass kort och Ingela var tveksam till behandling före bedövningen. Så jag tror inte att de hade upptäkt felet om jag gått dit tidigare även om det mäkts av ett tag. Men nu började det märkas tydligt för mig och Ina som ser henne ganska ofta och då märktes det svagt för de som inte känner henne.