Nu är det allmänt känt påsklov. Mitt lov har rivstartat på bästa sätt, fullt upp. Det är då jag trivs som bäst. Nog för att det är skönt att ha lite lugnare perioder ibland. Men så som dagarna verkar bli det här lovet så trivs jag väldigt bra med fullt upp. 

Som igår, upp kl 7 följa med Janice till Borlänge och Kjell O för att kolla Medicas låsning. Väl tillbaka i Rättvik (efter en obligatorisk sväng förbi Norells) så åkte jag direkt ut till Erika i Vikarbyn. Vi var ute och myste i solen i över en och en halv timme. Under tiden försöker Katja (som jag red) få av mig på diverse olika sätt, så vi utför akrobatiska övningar, så som bock-snurr som leder till en ryttare som står på knä i sadeln och andra förmodligen mycket underhållande ögonblicksbilder. Efteråt fikade vi lite innan jag åkte bort till Tequila.

 

Tequila fick gå ett lättare dressyrpass, men fin var hon, förutom lite "kantig" i högergaloppen. Så någonting är nog fortfarande vajsing. Efter mock och fix åt henne så skrittade jag på Louise (konvalecent) häst Mille (också han konvalecent) i ridhuset 40 min. När jag var klar så hämtade jag upp Annie och vi stekte pannkakor innan vi gick på krogen och dansade halva natten. Efteråt tog vi en sväng förbi ridklubben och kollade till Zamina (också Louise häst) som hade haft kolik heela dagen.

 

I morse var jag åter igen uppe till kl 7, haft tvättid till 12. Jag och Olle har haft mysfrukost i soffan och nu är fjärde maksinen hängd och klar, efter lite utrymmes pussel. Tvättstället räckte inte riktigt till om man säger så. Nu är det bara att bege sig till stallet i några timmar och fixa Tequila och Majsan, rida de två, Mille och ta in alla hästar. Sen bär det av till Mora på påskmiddag med familjen. Nästkommande vecka på lovet ser i princip lika välplanerad ut. Skönt!

 

På måndag rider jag motélopp på Solvalla, på tisdag är det dressyrträning med ligan och på onsdag är jag förhoppningsvis tvåbarnsmamma barnvakt till brorsdöttrarna en natt. 

Gillar kontrasterna! Haha.

 

Det måste finnas värre saker än att sitta och steka i solen som kommer in genom förnstret, äta kakor och plugga fysik en helt vanlig torsdag morgon med vetskapen om att dagen har fler trevliga saker kvar att erbjuda. Så som luncha med trevligt saknat sällskap och första hoppträningen på läänge. 

 

Ett bra sätt att börja dagen på var dessutom tydligen att vakna tre timmar innan klockan ringde, det har inte hänt på länge kan jag säga. Senaste tiden har snarare varit åt andra hållet. Märks att våren är på väg? Sptify är dessutom på med bara bra musik (för ingen har ju bättre musiksmak enligt mig än jag själv) 

 

Den första söndagen i mars varje år, så brukar min familj alltid vakna före 8, ladda fram en rejäl långfrukost och kolla på vasaloppet. Bor man i Mora så kan man ändå inte få så mycket vettigt gjort just den här dagen med tanke på allt folk. Att man gör så här är för att det är lika mycket tradition som julafton eller midsommar. 

 

Är det någonting som Tequila är ganska obra på så är det galoppombyten. Jag har i omgångar gjort lite halvhjärtade försök med att befästa det på henne, men hon blir så jäkla stressad. Det fungerar liksom inte, även om man har en enorm hjälp av galopp ombyten när man hoppar bana så får jag nöja mig med korsgalopp/felgalopp så länge hon inte byter av sig själv. Hon blir nämligen så stressad att hon blir helt oridbar. 

 

När jag var ute och red i förra veckan så blev jag alltså lite paff när jag bad henne byta och hon gjorde det klockrent och utan att stressa det minsta. Några dagar senare så var jag ute och red med Anna på Calle. Då blev det en hel massa byten, (på oflit från min sida), taggad var hon, men inte på grund utav bytena. Så nu börjar jag överväga att börja försöka på nytt igen. Över bommar fungerar inte utan att hon blir stressad, i så fall måste det vara cavaletti, men då blir hon bara taggad eftersom hon hittar en bra anledning till att få hoppa lite. Över medellinjen och bara byta (galopp - galopp) går vekligen inte. Det som har fungerat bäst är att göra enkla byten på rakt spår (galopp - skritt - galopp). Men om man gör några övergångar med henne så förstår hon ganska snart vad det är jag är ute efter och så blir hon så laddad och minsta lilla antydan till att hon ska sätta igång i trav/galopp efter en avsaktning så sätter hon fart. Hon blir lite för lyhörd helt enkelt. 

 

Så frågan är om det finns något mer sätt att befästa galoppombyten på. Någon som har någon idé?

 

Tequila är inte löshoppad på säkert sex år, och då stannade hon på 90cm. Tror hennes självförtroende sviktar lite utan ryttare eftersom hon hoppat 140 cm uppsuttet. Så har inte löshoppat sen dess då det kännts onödigt att sänka hennes självförtroende genom att få en massa dåliga/halvdanna språng i kroppen. 

Veterninärbesöket för tre veckor sedan var en liten årskoll av hästen. Brukar alltid vaccinera och kolla tänder samtidigt när det är dags för det förstnämnda. Men över jul och nyår kändes hon så konstig när jag red. Så kollade upp henne på en gång också. Så det vart allt på en gång. 

 

Tänderna var inga större problem, det brukar det inte vara heller, tog en hake och lite tandsten. Ingela sa också att hon hade ungefär som "blottade tandhalsar" på framtänderna och att det är de som kan göra att hon biter av allting så försiktigt när det gäller morötter och äpplen och dylikt. Men det fanns tydligen inget att göra åt, mer än att underlätta och ge henne småbitar istället för att hon ska behöva bita av själv. 

 

Han har känts lite kantig i galoppen och inte riktigt samma driv i henne som förut, väldigt lite skillnad, men det är skillnad. Under mellandagarna så longerade jag henne i ridhuset och i högergaloppen kunde hon inte alltid få med sig högerbakben in under sig så det blev nästan jämfota hopp med bakbenen några språng då och då. Ina tyckte dessutom på en lektion några dagar senare att hon såg trött ut i bakkärran/motorn. Det bukar oftast vara bakknäna, dessutom har höger bak spökat lite till och från under minst ett års tid. Så nu var det dags att kolla upp.

 

Mycket riktigt så var det bakknäna, hon var helt ren när Ingela böjde lågt bak och högt och lågt fram. Men högt bak så var hon lite segare iväg och hade en svag reaktion, och när Ingela böjde så skakade hon lite i huden plus att hon bara tippade över bäckenet istället för att lägga vikten mot benet som böjdes. Vi testade lägga bedövning och Ingela var noggran med att markera att om det inte var någon skillnad så sprutar vi inget. Men skillnad blev det, hon vilade lite mer på steget, blev inte lika springig och var dessutom snabbare iväg. 

 

Så det blev tuppkam och kortison i båda bakknän. Metacam en vecka och skritt under den tiden. Efter det skulle jag skritta och jogga henne lätt en  vecka. Sen skulle jag känna på henne, kändes det bra, så var det bara att tuta och köra, kändes det inte bra blev det återbesök. Har passerat både skrittvecka, joggveckan och så har jag galopperat lite lätt ute i skogen. Hon är på tok för pigg för sitt eget bästa, så jag får jobba lite med att hålla henne på backen, haha. Vill inte sätta igång för fort på en gång. Men tänkt känna lite lätt på henne i ridhuset idag tor jag. Men än så länge känns hon väldigt på g med ett driv i steget hon inte haft på länge. Hon tycker dessutom att det är dötrist att vara konvalecent, haha. 

 

Det var i alla fall en väldigt svag hälta eftersom konvalecenstiden blev så pass kort och Ingela var tveksam till behandling före bedövningen. Så jag tror inte att de hade upptäkt felet om jag gått dit tidigare även om det mäkts av ett tag. Men nu började det märkas tydligt för mig och Ina som ser henne ganska ofta och då märktes det svagt för de som inte känner henne.