Är det någonting som Tequila är ganska obra på så är det galoppombyten. Jag har i omgångar gjort lite halvhjärtade försök med att befästa det på henne, men hon blir så jäkla stressad. Det fungerar liksom inte, även om man har en enorm hjälp av galopp ombyten när man hoppar bana så får jag nöja mig med korsgalopp/felgalopp så länge hon inte byter av sig själv. Hon blir nämligen så stressad att hon blir helt oridbar. 

 

När jag var ute och red i förra veckan så blev jag alltså lite paff när jag bad henne byta och hon gjorde det klockrent och utan att stressa det minsta. Några dagar senare så var jag ute och red med Anna på Calle. Då blev det en hel massa byten, (på oflit från min sida), taggad var hon, men inte på grund utav bytena. Så nu börjar jag överväga att börja försöka på nytt igen. Över bommar fungerar inte utan att hon blir stressad, i så fall måste det vara cavaletti, men då blir hon bara taggad eftersom hon hittar en bra anledning till att få hoppa lite. Över medellinjen och bara byta (galopp - galopp) går vekligen inte. Det som har fungerat bäst är att göra enkla byten på rakt spår (galopp - skritt - galopp). Men om man gör några övergångar med henne så förstår hon ganska snart vad det är jag är ute efter och så blir hon så laddad och minsta lilla antydan till att hon ska sätta igång i trav/galopp efter en avsaktning så sätter hon fart. Hon blir lite för lyhörd helt enkelt. 

 

Så frågan är om det finns något mer sätt att befästa galoppombyten på. Någon som har någon idé?

 

Igår var jag upp till gärdsjö och sa hej till våran bedårande lilla Roffe som bor hos sin nya familj där. Det är nämligen dags att köra in den lille rackaren. Dom har dragit lite skaklar med honom och han har inte sagt någonting om det, men när det är dags att sätta i vagn så är det skönt att inte vara själv. Sagt och gjort och Roffe skötte sig faktiskt jätte bra. Första svägen blev han lite stressad, men sen var det inga som helst problem. 

Sä jag ska upp dit idag igen och köra lite, sen ska hjärnan få någon vilodag innan vi kör någon dag igen. Förhoppnignsvis kan Helen köra själv i slutet av veckan om han sköter sig så är bra! 

 

Tequila är inte löshoppad på säkert sex år, och då stannade hon på 90cm. Tror hennes självförtroende sviktar lite utan ryttare eftersom hon hoppat 140 cm uppsuttet. Så har inte löshoppat sen dess då det kännts onödigt att sänka hennes självförtroende genom att få en massa dåliga/halvdanna språng i kroppen. 

Nu ska jag plocka ihop hunden och lite annat trevligt sen ska jag åka mot Mora och kasta mig in i vasaloppstrafiken. Mor och far ska nämligen jobba på vasaloppet och dela ut nummerlappar idag, så de behövde hjälp med att häma upp barnbarnen från skola (!! när blev hon så stor?) och dagis. Vi ska hem och äta lite mellanmål innan vi åker vidare till ridsklubben, det är ridlektion för den äldsta idag nämligen. 

 

Att vila sväva på steget. 

 

Sitter hemma en snabbis och äter lite kakor (mycket nyttigt) innan jag ska till stallet. Var bort och fixade maten åt henne nu på lunchen, så ska bara rida och mocka innan jag tränar med ligan kl 19. Tar lektionshäst idag när det är hoppning, känns dumt att börja hoppa det första man gör nästan, även om jag får tuta och köra så känns det inte riktigt bra när hon är behandlad i just bakknäna. 

 

Nu ska jag ta en macka och sen ta mig till stallet. 

 

Nyss duschat Olle som luktade dyngstack och ätit lite pannkakor. Nu är spotify på medans jag provar jeans, kliver runt i klackar och (hör och häpna) städar lite i lägenheten. Bor i en kompis lägenhet nu, han jobbar i Norge och är hemma 3-4 dagar i månaden och har egentligen inte användning för den. Så jag får bo här tillsvidare. Tack och bock för det!

Veterninärbesöket för tre veckor sedan var en liten årskoll av hästen. Brukar alltid vaccinera och kolla tänder samtidigt när det är dags för det förstnämnda. Men över jul och nyår kändes hon så konstig när jag red. Så kollade upp henne på en gång också. Så det vart allt på en gång. 

 

Tänderna var inga större problem, det brukar det inte vara heller, tog en hake och lite tandsten. Ingela sa också att hon hade ungefär som "blottade tandhalsar" på framtänderna och att det är de som kan göra att hon biter av allting så försiktigt när det gäller morötter och äpplen och dylikt. Men det fanns tydligen inget att göra åt, mer än att underlätta och ge henne småbitar istället för att hon ska behöva bita av själv. 

 

Han har känts lite kantig i galoppen och inte riktigt samma driv i henne som förut, väldigt lite skillnad, men det är skillnad. Under mellandagarna så longerade jag henne i ridhuset och i högergaloppen kunde hon inte alltid få med sig högerbakben in under sig så det blev nästan jämfota hopp med bakbenen några språng då och då. Ina tyckte dessutom på en lektion några dagar senare att hon såg trött ut i bakkärran/motorn. Det bukar oftast vara bakknäna, dessutom har höger bak spökat lite till och från under minst ett års tid. Så nu var det dags att kolla upp.

 

Mycket riktigt så var det bakknäna, hon var helt ren när Ingela böjde lågt bak och högt och lågt fram. Men högt bak så var hon lite segare iväg och hade en svag reaktion, och när Ingela böjde så skakade hon lite i huden plus att hon bara tippade över bäckenet istället för att lägga vikten mot benet som böjdes. Vi testade lägga bedövning och Ingela var noggran med att markera att om det inte var någon skillnad så sprutar vi inget. Men skillnad blev det, hon vilade lite mer på steget, blev inte lika springig och var dessutom snabbare iväg. 

 

Så det blev tuppkam och kortison i båda bakknän. Metacam en vecka och skritt under den tiden. Efter det skulle jag skritta och jogga henne lätt en  vecka. Sen skulle jag känna på henne, kändes det bra, så var det bara att tuta och köra, kändes det inte bra blev det återbesök. Har passerat både skrittvecka, joggveckan och så har jag galopperat lite lätt ute i skogen. Hon är på tok för pigg för sitt eget bästa, så jag får jobba lite med att hålla henne på backen, haha. Vill inte sätta igång för fort på en gång. Men tänkt känna lite lätt på henne i ridhuset idag tor jag. Men än så länge känns hon väldigt på g med ett driv i steget hon inte haft på länge. Hon tycker dessutom att det är dötrist att vara konvalecent, haha. 

 

Det var i alla fall en väldigt svag hälta eftersom konvalecenstiden blev så pass kort och Ingela var tveksam till behandling före bedövningen. Så jag tror inte att de hade upptäkt felet om jag gått dit tidigare även om det mäkts av ett tag. Men nu började det märkas tydligt för mig och Ina som ser henne ganska ofta och då märktes det svagt för de som inte känner henne. 

 

 

+