Japp, så står det på Facebook, och allt som står på facebook är ju sant...

 

Ja, självklart är det tungt, det fanns ju en anledning till att vi bodde ihop från början. Men jag lessnade på vissa saker. Så då blev det så här helt enkelt.

 

Den här bloggen kommer ju trots allt handla mest om hästar, det är faktiskt till största delen de djuren som mina dagar handlar om. Jag har en ponny som heter Tequila. Henne har vi haft i över 9 år i familjen ägo nu. Min syster Karin hade henne de första 5,5 åren, innan hon blev för gammal och jag tog över Tequila.

 

 

Vi köpte henne från Orsa ridklubb, 7 år gammal. Då kunde hon bara spring väldigt fort och hoppa höga hinder väldigt fort. Samt stå rakt upp på bakbenen med alla barnen på ridskolan. = ingen direkt superpassande ponny för en ridskola. Mamma blev trots det förtjust i ögonen på henne, så Karin fick lov att provrida. Första gågen stod Tequila rakt upp på bakbenen, andra gången fick de hoppa ett språng på 120 cm, sen var Karin övertalad. Så hon fick följa med hem till oss, Karin var nog bra sugen på att lämna tillbaka henne ett antal gånger, det var inte lätt i början. Men efter ett halvår hade hon slutat stå på bakbenen helt och hållet.

 

 

De tävlade en del tillsammans och fick placeringar upp till 110, trots att Karin kunde vara så rädd ibland att hon satt och blundade innan hindrena samt höll andan nästan hela banan, haha. De startade någon fälttävlan tillsammans också, men dressyr var inte alls kul, så det tränades kanske en gång i månaden, om man hade tur. De kom frammåt i utvecklingen sakta men säkert. Och de hade väldigt kul ihop.

 

 

När jag tog över Tequila så var hon konvalecent, men hon blev bättre och vi började träna och tävla igen. Jag började gymnasiet här i Rättvik och vi började verkligen få den hjälp vi behövde. För när man ser ut som en tax så måste man kunna bära sig ordentligt, annars håller man inte för hoppning på La nivå. Vi tävlade på Lc och Lb nivå och någon debutant fälttävlan. Förra våren så kom de fram till att jag skulle vara med i Rättviks ridklubbs satsning mot lag SM i Fälttävlan. Sagt och gjort, här började dressyren verkligen putsas vidare på och som jag slet och kämpade. Men med all hjälp och massa blod, svett och tårar så har jag och Tequila tillsammans gått från 40 snälla % i fälttävlansdressyr till nästan 59 % på en regional La på våran första och enda dressyrtävling som ponnyekipage. Vi tävlade upp till 110 cm i hoppning, men en hel del vinster och placeringar upp till 105 cm. Jag fick även äran att delta två stycken fälttävlans SM med henne innan våran ponnytid var slut.

 

 

 

Men då jag är lite egiostisk av mig och tycker om den där ponnyn på tok för mycket för att kunna lämna över henne till någon annan, så har jag kvar henne som stor häst, där nya utmaningar väntar!