Det blev inget DM, det var för få anmälda, supertrist tycker jag. Johanna har alla filmer och bilder, så får hoppas på att hon skickar dom snart? :) Dagen började sådär, Johanna ringde och väckte mig när hon kom till stallet. Men eftersom jag brukar räkna så att det blir ganska gott om tid så hann vi med bra i alla fall. 

 

Dressyren: Hon kändes helt okej på framridningen i ridhuset, men när vi kom upp till banan så visade det sig att det var en liten A-ponny hingst där som sällskap till en fux märr. Tequila som totalt älskar små ponnysar och dessutom är brunstig eftersom hon går bredvid vallacker i hagen blev tok-kär och total okoncentrerad på mig si så där en 10 min innan vi skulle in på banan. Märren skulle dessutom starta direkt efter mig, så lilla ponnyn var inärheten hela tiden, vilket gjorde att jag inte fick henne helfokuserad på mig igen. Dessutom red jag fel väg en gång. Men trots en halvdann dressyr så fick vi ändå över 51%. Känns rätt skönt att vi börjar få en mycket högre lägsta nivå nu!

 

Hoppningen: Kändes bara bra faktiskt, lite korsgalopp här och var, men det kändes ändå riktigt bra! Noll fel och nöjd! Haha, tydligen hade de mätt fel på maxtiden med en ungefär 15 sekunder, så alla fick tidsfel i början. Men efter min runda så mätte Anita om banan, hon hade sagt att om Tequila får tidsfel så är det dags att mäta om banan. Lite kul att de har ponnyn som måttstock på en storhäst tävling, sen hade vi tydligen snabbast tiden i hoppningen också. 

 

Terrängen: Kändes bra hela vägen fram till 18de hindret, som var det tredje hindret från slutet. Där tog det bra stopp totalt. Frågade Uffe senare som satt hindervakt vid det hindret och undrade om jag gjorde något fel. Men han tyckte att jag red bra. Så förmodligen fick hon någon mjölksyraattack och fick nog. Fick lov att sätta upp ett högre tempo från början eftersom det är 500 m tempo och inte 440 som det är i ponny terrängen. Dessurom fick vi ett stort språng på 16de hindret och hamnade i botten på det 17de så vi var i lite. Om det nu var mjälksyra som kom så tog det nog stopp för tanten. Men innan dess så kändes det riktigt bra ändå. Hon bjöd fint och tog sig över alla svårigheter utan problem.

 

Så är trots uteslutning ganska nöjd med dagen. Det är faktiskt inte alltid resultatet som räknas, utan känslan. För mig i alla fall så är känslan viktigast. Och trots alla små detaljer så var känslan ganska bra ändå. 

 

Bild som Matilda V tagit på terrängträning hemma på Rättvik.